Att lyssna på sina sinnen, del 1

 
Det var ingen annan som kände den...
Lukten. 
Den var där, jag kände den ju!
 
Samtidigt intalade jag mig att det berodde på att golvet precis hade blivit skurat av lokalvårdarna.
Kanske var det för att Myra (läs hund) hade blivit så glad när jag kom tillbaka från min rehab att hon kissade ner sig litegrann. Så som hon gör när hon tycker om den som kommer. Spelar ingen roll om man var ute på långpromenad för en halvtimma sedan. Eftersom jag visste detta hälsade jag på henne vandrande bakåt, så hon inte skulle lägga sig och rulla i kisset, för det gör hon. Kastar sig på rygg och man ska klia henne på magen, så exalterad.
Hennes kiss, blandat med medlet på det våta golvet? Kanske blev det en reaktion som luktade illa?
Eller... kanske inte 🙄 😅
 
 
 
 
 
 
Jag torkade upp det man kunde se.
Men tyckte ändå att doften hängde kvar i luften på något vis. Den svävade där i bakgrunden.
Jaja, får låta det torka så försvinner det säkert, tänkte jag.
 
När min man kom hem frågade jag honom om han kände att det luktade lite illa i trappuppgången, liksom strax utanför våran dörr. Vi bor överst, på andra våningen.
I ett flerfamiljshus i tegel.
Vi har bott här i två år.
Jag är den där grannen som hälsar på alla och som mer än gärna pratar och bekantar mig med närboende.
Tycker det hör till god ton och etikett att hälsa. Men ja, det finns väl nån som jag heller gör en fälleben på om man säger så. Men det är en annan historia.
 
"-Nej, jag kände ingenting" säger han.
 
nähä...? nä, okey. Jaja.
Då släppte jag det för stunden.
 
Dagen efter, på förmiddagen går jag för att lämna tillbaka Myra och när jag kommer hem igen, går jag upp för trapporna, kommer högst upp. Och känner det igen!
Jag kände mig skyldig på nått vis, så i samband med att jag städade färdigt vår lägenhet, så tog jag moppen och torkade av hela stengolvet utanför våran dörr, grannen som har sin dörr strax intill vår, hans yta tog jag och halva trappuppgången. Den är ganska stor 🙃
När jag var färdig, så passade jag på att tvätta alla sängkläder innan vi skulle åka till värmland. Inte bara för att det är fräscht att komma hem till nybäddat och städat, utan för att pojken hade vaknat med ögoninflammation.
Jag kommer upp från tvättstugan och vet att nu har golven torkat. 
Men det spelar ingen roll. Det luktade!
 
Du ska veta att det är ingen jättedistinkt lukt, det är inte en odör som sprider sig. Utan jag känner den svagt, svagt. Nu vet jag att det varken har med hunden eller mig att göra. Så hur går jag vidare? Nån annan hade säkert bara släppt det.
 
Grannen som har sin dörr strax intill vår, där jag nyss hade moppat.
Kunde det vara därifrån det kom, liksom innanför säkerhetsdörren?
Jag har luktat i hans nyckelhål förut... 
 
Varför i hela h skulle jag göra det undrar du?
och det kommer jag berätta om senare. 
Förra gången jag luktade, var när vi inte hade bott här
så länge.
Då kände jag ingenting.
Denna gången kan jag lova dig att jag ryggade tillbaka med kraft 😷😵
 
 
Får det lukta så illa från en granne?
Varför luktade jag i hans nyckelhål?
Vad var det för stank egentligen?
Jag pratar med dom andra grannarna, vad säger dom? 
 
Vad händer sen? 😨
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Döden, Gravid, Relationer | grannar, omtanke | | Kommentera |
Upp